This page in English
- Vänligen följ alla länkar i texten nedan till källor och referenser! -
 


OM DEGENERATIV MYELOPATI - DM

DM Degenerativ Myelopati - ibland kallad CDRM - som förekommer hos våra frallor påminner en del om sjukdomen MS - men har av DM-forskarna jämförts med ALS. Det är en neurodegenerativ nervsjukdom som leder till att de nervceller som styr kroppens muskler gradvis förtvinar. Först blir motoriken mer och mer nedsatt, följt av borttynande muskler och slutligen generell förlamning. Genskadan har orsakats av en s.k. missensed mutation kallad SOD1, som innebär att en bas i DNA har bytts ut, så att fel aminosyra kodas. Det leder till att proteinet som byggs upp av aminosyror får fel form och funktion. DM är alltså en neurologisk sjukdom (och beror således inte på skelettmissbildningar eller annat).



"Mopsvingel" och "schäfervingel" är samma kroniska neurologiska sjukdom och den drabbar många andra raser. DM-forskarna har enligt patentansökan genotypat över 6 600 DNA-prov från hundar i en samling på Universitetet i Missouri. Markören SOD1 A hittades hos 57 av 147 raser och hos blandraser. Den fanns hos 23% av proverna från franska bulldoggar och hos 38% av proverna från mopsar. Av forskarnas patentansökan framgår vidare, att den muterade allelen A anses nedärvas autosomalt recessivt med åldersrelaterad ofullständig penetrans.

Se fler glada vovvar med bakbensrullstolar på eddieswheels.com - hoppas bara att de inte ska behövas i framtiden! DM är en svår sak för hundägare att hantera för att undvika avlivning - och uppfödarna måste inse, att lösningen på problemet är deras ansvar. I DM-forskarnas patentansökan påpekas, att det kommer att ta minst ett årtionde att minska förekomsten av DM, om uppfödarna börjar använda markör- baserad avel - och att under tiden många tusentals privatägda hundar kommer att drabbas av symptom med stigande ålder.

Svagheten i bakdelen vid DM brukar komma smygande och är till en början inte smärtsam. Reflexerna försvagas långsamt och typiskt är att hunden släpar baktassarna i marken, så att klorna slits på ovansidan. Det verkar inte vara smärtsamt. Gången blir vinglig och hunden tappar balansen vid tvära svängar och ramlar med bakdelen. I slutskedet, som kan dröja flera år, tappas känseln helt och hunden förlorar sedan kontrollen över tarm och urinblåsa.

Det finns en rasdisposition till DM hos frallor, men eftersom symptomen visar sig sent i livet mellan 5-14 års ålder, har anlagsbärarna tyvärr oftast hunnit gå i avel. Man ska naturligtvis aldrig para två frallor, som båda har nära släktingar, som har visat symptom på DM eller CDRM med en fortskridande svaghet i bakdelen.

Nu har ett amerikanskt forskarlag med bl.a. mikrobiogenetikern professor Kerstin Lindblad-Toh med anslag från AKC och ett antal rasklubbar, bland dem FBDCA identifierat en defekt gen - kallad A - som ger upphov till degenerativ myelopati hos ett stort antal raser, bland andra fransk bulldogg. Den normala, icke muterade varianten av samma gen kallas av forskarna G, eller N=Normal i OFAs statistik. Alla undersökta hundar som har lidit av symptom på DM har haft genkombinationen A/A och har alltså ärvt detta defektmuterade anlag från båda föräldrarna: både avelshanen och avelstiken har alltså varit anlagsbärare till Degenertiv Myelopati. Hundar som DNA-testats med genkombinationen A/G - vilka kallas Carriers A/N i OFAs statistik - har oftast inte visat symptom på DM, utan har alltså varit dolda anlagsbärare. Alla hundar med testresultatet A/A har inte hunnit utveckla symptom, men riskerar att göra det med stigande ålder.

Denna defekta gen kan forskarna identifiera med ett DNA-prov på FTA-kort, som nu säljs genom OFAs webshop - läs mer på nedanstående två klickbara bannerlänkar för info. Det är ett enkelt salivprov, se foton på celler från insidan av kinderna, som ägaren kan ta utan veterinärbesök. FTA-kortet skickas till forskningslabbet per post i ett vanligt brev.




Uttalande från OFA: "Fastän alla hundar kan testas för DM, är det möjligt att den genetiska bakgrund som råder i somliga raser förhindrar att symptom utvecklas även hos hundar som bär anlaget (riskerar att drabbas). För närvarande tvekar vi att rekommendera testning för de raser, där Universitetet i Missouri ännu inte har bevisat att DM utvecklas genom mikroskopisk undersökning av ryggmärgen från avlidna hundar som uppvisat symptom på sjukdomen. För närvarande har beviskravet på sambandet mellan den genetiska mutationen och bedömning av ryggmärgen bevisats (hos exempelvis mops, men ännu inte hos fransk bulldogg)."

Enligt rasstatistik publicerad av OFA har hittills 22 franska bulldoggar testats - varav 4 (18%) bar den muterade genen i enkel upplaga och kan ha lämnat den till sina avkommor och 3 (14%) hade genkombinationen A/A och löper dessutom risk att drabbas av sjukdomen DM med stigande ålder.


I enlighet med en motion beslutade Årsmötet 2009 att informera FBKs medlemmar om DM degenerativ myelopati - men så har ännu i oktober 2011 inte skett. Rasklubbens styrelse har alltså ignorerat beslutet att informera om DM i klubbtidningen. Årsmötet uppmanade vidare uppfödarna att aldrig para två frallor, som båda har nära släktingar, som har visat en tilltagande försvagning i bakdelen.

Defektmutationen DM - degenerativ myelopati ger en med åren tilltagande försvagning i bakdelen, som förr eller senare leder till avlivning. Defekten brukar kallas 'vingelsjuka' och drabbar många raser, inkl fransk bulldogg och mops.

Hittills har man brukat anse att en sådan försvagning i bakdelen mest beror på ett naturligt åldrande, eftersom hundar drabbas av DM sent i livet, mellan 5-14 års ålder.

Rörelsestörningar och muskelförsvagning kan naturligtvis även ha andra orsaker, som en alltför kort rygg och hals - vilket påpekas i rasens SRD - Särskilda Rasspecifika Domaranvisningar, samt olika skelettdefekter eller diskbråck m.m.

Svenska och amerikanska biogenetiker har alltså slagit fast, att sjukdomen DM är genetisk och ärftlig och det finns sedan 2009-03-04 hos OFA ett enkelt och billigt DNA-prov på FTA-kort, som visar om en hund bär denna skadade gen, kallad A eller den normala varianten, av forskarna kallad G, men av OFA kallad N. En drabbad hund (A/A) har ärvt defektgenen från båda sina föräldrar.

- En DM-drabbad hund har alltid genuppsättningen A/A och symptomfria anlagsbärare har genkombinationen A/N. En hund som drabbas av DM på ålderns höst har alltså lämnat det defektmuterade anlaget A till samtliga sina valpar tidigare i livet. Alla avkommor efter en drabbad hund är åtminstone symptomfria anlagsbärare, även om de aldrig skulle drabbas av DM senare i livet. - En fritestad hund bär genkombinationen N/N -

OFA: Explanation of DM DNA Test Results
OFA DM Test Results by Breed


JORDBRUKSVERKETS FÖRESKRIFTER FÖR AVEL
- gäller ALLA hund- och kattägare, oavsett ev. medlemskap i SKK -

"Avel: 24 § Djur får inte användas i avel om

1. de har sjukdomar eller funktionshinder som kan nedärvas
2. de är eller med stor sannolikhet är bärare av recessivt anlag i dubbel uppsättning för sjukdom
3. de är eller med stor sannolikhet är bärare av enkelt recessivt anlag för sjukdom
såvida inte parning sker med individ som är konstaterat fri från motsvarande anlag 4. parningskombinationen utifrån tillgänglig information ökar risken
för sjukdom eller funktionshinder hos avkomman
... snip ...


 

Design www.friskafrallor.info