OM AVEL OCH DEMODICOS
Demodexkvalstren finns naturligt hos nästan alla hundar med normalt immunförsvar utan att kunna bilda
synliga kolonier eller orsaka hårsäcksinfektioner. Kvalstren överförs från modertiken till valparna under de första levnadsdygnen - men bara de valpar som har medfött defekt immunförsvar utvecklar hudssjukdomen generell demodicos under uppväxten. Valpar och unghundar kan få lokal demodicos: ett antal små, runda begränsade hårlösa fläckar i pälsen, som läker ut och försvinner av sig själva, när immunförsvaret stabiliserats. De kallas lokal demodicos och är inte farliga, utan tyder på att hundens immunförsvar trots viss svaghet så småningom kan hantera demodexkvalstren - om den lokala demodicosen inte utvecklas till generell utbredd demodicos.
Hittills har vetenskap och beprövad erfarenhet antagit, att hudsjukdomen generell demodicos orsakas av en ärftlig disposition till en försvagning i immunförsvaret som gynnar demodexkvalstren - enligt nya rön en genspecifik konfiguration av antigen-receptorer på T-lymfocyternas yta - som möjliggör för skabbkvalstren bilda utbredda kolonier i hårsäckarna, så att pälsstråna faller ur. Det blir inkörsport till infektioner av bakterier och svamp, som ger en ibland livshotande
hudsjukdom - om behandlingen inte blir effektiv. Infektionen kan spridas till talgkörtlar och lymfkärl.
Generell demodicos är inte sällsynt. Behandlingen är både långvarig och dyr.
Den orsakar lidande för valpen och bekymmer och höga veterinär- och medicinkostnader för ägaren - ofta mer än vad uppfödarens och ägarens ev. försäkringar täcker. Att avla på hundar, som haft demodicos är en ansvarslös chansning - oavsett om ärftligheten är vetenskapligt bevisad eller ej.
Demodicos kan ibland speciellt drabba tassarna, som hos bl.a. bullterrier, s.k. pododemodicos.
Denna allmänt vedertagna utgångspunkt ifrågasätts nu av avelsrådet i en rasklubb, som på klubbens hemsida 2008 har lagt upp en utvärdering av befintlig vetenskaplig litteratur - som ifrågasätter om hudsjukdomen demodicos är ärftlig?(frågetecken). Denna artikel är inte utgiven och tryckt i någon vetenskaplig publikation, men får oreserverat stöd i en veterinärartikel i SKKs tidning Hundsport nr. 6/2009. Citat: "Det finns ingen vetenskaplig grund för att påstå, att generell utbredd demodicos beror på ett ärftligt lymfocytfel". Det kan vara så - men artiklarna presenterar heller inga andra vetenskapligt hållbara hypoteser till varför en eller flera valpar i en kull drabbas av generell demodicos, medan andra syskon inte gör det och varför vissa raser och avelslinjer är drabbade av utbredd generell demodicos - medan andra inte har sjukdomen. DOGGY RAPPORT NR. 3/2009
Mops med en generell demodicosinfektion på halsen - klicka för större bild
Foto: Uwe Gille - Wikipedia Commons - om demodicos: de.wikipedia.org
"Demodikos hos hund - en komplex och outforskad sjukdom"
av vet. Susanne Åhman, specialist i dermatologi hos hund och katt.
AKTUELLT DNA-FORSKNINGPROJEKT PÅ SLU:
Juvenil Demodikos - drabbade och friska mopsar sökes - Klicka nedan
Som uppfödare har man enligt SKK citat: "ett ansvar för dolda fel hos valparna; ett ansvar som sträcker sig tre år framåt från valparnas leverans. I praktiken innebär detta att man som uppfödare kan hållas ansvarig för eventuella defekter hos valpen". Detta bekräftas av en dom i Högsta Domstolen 1989 - veterinärens utsaga i Sv Kennelklubbens tidning Hundsport, att man kan fortsätta avla på föräldrar och syskon till en hund med demodicos - är därför inget en uppfödare utan vidare borde lita på.
|
borde bli en anmälningspliktig sjukdom och införas i SKK Avelsdata för kartläggning av härstamning och arvsgång - det räcker inte med en frivillig registrering - av alla som fått behandling mot denna allvarliga hudsjukdom. |
OBS! Hudsjukjukdomen demodicos smittar inte - vare sig från hund till människor eller via borstar, halsband, selar eller liggunderlag. Demodicos orsakas inte av skavning eller irritation, överkänslighet mot foder eller annat. En valp som får denna hudsjukdom har ett medfött genetiskt fel i sitt immunförsvar - sannolikt en genetiskt betingad variation av antigen-receptorer på T-cellerna som är gynnsam för demodexkvalstren - eller något annat immunfel. Den har då ärvt dispositionen till demodicos från båda föräldrarna, eftersom allt tyder på att nedärvningen är recessiv.
Dispositionen till Infektionssjukdomen demodicos betraktas som ärftlig, när valpar och unghundar drabbas. Avel på symptomfria anlagsbärare är bara möjlig i undantagsfall vid sjukdomar, där det finns säkra genetiska tester, som i förväg har bevisat, att en tilltänkt avelspartner är fri från en viss defekt, recessiv gen. Något sådant DNA-test finns inte för demodicos.
Varje avelshane och avelstik som har lämnat en valp med utbredd (generell) demodicos, där skabbkvalstren har bildat stora kolonier i hårsäckarna betraktas som kända anlagsbärare till denna ärftliga hudsjukdom och har alltså en sådan känd genetisk belastning, som medför, att de inte får användas i avel enl. SKKs Grundregler.
|
Rasklubben MopsOrden rekommenderar 2004 föredömligt i sin gällande RAS - Rasspecifik Avelsstrategi
- uppfödarna att följa veterinärdermatologernas avelsråd från år 2000. -Läs SVDSGs råd vid demodicos på länken längst ner på denna sida!- |
Europarådets konvention, Jordbruksverkets föreskrifter och SKKs Grundregler är mycket tydliga på denna punkt: avel på anlagsbärare till allvarliga sjukdomar är förbjuden - utom då ena partnern är konstaterat fritestad från motsvarande sjukdomsanlag.
Det är inte lämpligt att avla vidare på hane eller tik som har lämnat en valp med utbredd generell demodicos - inte heller avel på helsyskon till drabbad valp. Naturligtvis är det olämpligt att avla på en hund, som har behandlats för generell demodicos och tillfrisknat.
INGEN VALPKÖPARE BORDE BEHÖVA DRABBAS AV ATT EN UNGHUND UTVECKLAR EN ALLVARLIG HUDSJUKDOM
"Para aldrig två mopsar som båda har nära släktingar som lider av samma ärftliga sjukdom!" nära släktingar = föräldrar o. syskon
TA ALLA SYMPTOMFRIA ANLAGSBÄRARE, SOM HAR LÄMNAT EN VALP MED ALLVARLIGA HUDPROBLEM, UR AVELN! Detta gäller även för demodicos - så länge det inte finns ett DNA-test,som i förväg kan bevisa, att ena parten är fri från anlag till just demodicos.Därför är det veterinärdermatologernas strikta avelsekommendationerfrån år 2000 som fortfarande gäller - med några få undantag,
läs dessa här. Mopsen har idag en mycket stor avelsbas, så det finns ingetsom motiverar avsteg från veterinärdermatologernas rekommendationer - utom om man vill hävda, att demodicos inte skulle vara genetiskt immunförsvarsrelaterad, utan orsakas av en vanlig parasitinfektion av demodexkvalster.
Detta strider mot hittills vedertagen vetenskap och mot beprövad erfarenhet. Hundsports illa underbyggda artikel i nr 6/2009 vilseleder uppfödare och avhänder dem ansvaret när valpar och unghundar drabbas av allvarlig demodicos - och överlåter åt valpköparna att ensamma stå risken att drabbas av en hund med denna svårbotade hudsjukdom. Att uppfödare låtsas ovetande om vanliga sjukdomar i en ras, torde inte befria säljare från ansvar enl. Köplagen. Läs HD-domen ovan och SKKs Grundregler mom. 2:3 och 4:4, nedan.
Enl. Jordbruksverkets föreskrifter för avel och Europarådets konvention är det bl.a. inte tillåtet att använda hundar i avel som för vidare anlag till sin avkomma som medför stor risk för: "allvarliga sjukdomar eller funktionsnedsättningar" eller exempelvis "med stor sannolikhet bär ett recessivt sjukdomsanlag i dubbel uppsättning - eller ett enkelt recessivt sjukdomsanlag såvida inte parning sker ned individ som är konstaterat fri från motsvarande anlag". Avel som kan medföra lidande för hund eller katt är förbjuden och detta gäller ALLA personer oavsett ev. medlemskap, som tar valpar på sin tik eller låter sin hanhund betäcka - även blandraser och oregistrerade hundar.
Utdrag ur Svenska Kennelklubbens Grundregler fr.o.m. 2009 som gäller varje medlem i SKK:
Det finns inga genvägar för uppfödare att undvika dubblera recessiva anlag
för genetiska sjukdomar - utom DNA-tester - och så länge sådana inte finns, denna:
Förutom demodicos finns nämligen flera andra genetiskt immunförsvars-relaterade hudåkommor, som har blivit allt vanligare problem i många raser - och som orsakar lidande för hunden och långvariga veterinär-utredningar med bekymmer och kostnader för ägaren:
dels olika former av allergier, som ger hudutslag och svår klåda eller furunkulos, infektioner i hårsäckarna som ger svårbotade och återkommande bölder, speciellt mellan tårna och under tassarna - och andra plågsamma hudåkommor. Uppfödarna har mer eller mindre ignorerat dessa problem under många år och överlåtit sådana som uppkommit till ägarna och deras veterinärer - men läget har nu blivit så akut i många raser, att resoluta avelsrestriktioner måste vidtagas.
Uppfödarna måste alltså kolla hälsoläget hos alla föräldrar och syskontill de två mopsar man planerar att para - annars blir det valpköparna, som riskerar att få problem, oro och kostnader för veterinärvård och dyra mediciner - som kanske bara delvis täcks av ev. försäkringar - uppfödarens Dolda-felförsäkring och ägarens Veterinärvårdsförsäkring, som skiljer sig beroende på bolag och omfattning.
BAKGRUND:
Moment 2:3 " --- att i avelsarbetet undvika parningskombination som utifrån tillgänglig information ökar risken för allvarlig sjukdom/funktionshinder hos avkomman."
Moment 4:4 "att i överlåtelsehandlingen införa om hunden vid tiden för överlåtelsen är behäftad med sjukdom, fel, defekt eller känd genetisk belastning."
Sv Studiegruppen för veterinärdermatologi: Avelsråd vid demodicos