| | | |  En frisk och trevlig ras | | ... med några få
undantag |
| |
Ägarna upplever i allmänhet mopsen som en sund och robust
liten hund med hänsyn till dess speciella anatomi och
karaktär.
En ung och livlig hund kan råka ut för
skador och med åldern kommer krämporna, precis som hos
människor. Men hundar avlas i små populationer med liten
genetisk variation.
Därför finns inom alla raser
vissa, släktbundna sjukdomar. Uppfödarna strävar var o.
en efter att undvika dem. Principen är att bara använda friska
mopsar i aveln - och att aldrig para en hane och en tik, som
båda har nära släktningar, vilka lider av
samma defekt eller sjukdom.
|
Läs
Rasklubbens Avelspolicy för mops!
Lagar och förordningar
om hundavel
|
| |
Problemet är att få veta vilka mopsar, som har drabbats
av olika sjukdomar och defekter - och vilka, som kan vara dolda
anlagsbärare utan att själva ha drabbats av
åkomman. Ärftliga sjukdomar borde vara anmälningspliktiga och
registreras på individnivå.
T.o.m. blandraser ärver faktiskt sina
föräldrars anlag. Både de svenskfödda och
importerade mopsarna kan likaså ha olika ärftliga sjukdomar
och defekter.
Kanske är de inte alls många?
Målet är, att ALLA mopsar ska leva friska länge -
hjälp till att kartlägga sjukdomar och defekter hos samtliga mopsar!
- Anlagsbärare får inte -
användas i avel
| |
| |
| Vad
anser Veterinärförbundet? |
"Kraftfulla åtgärder mot extremaveln måste
vidtas
Svenska Kennelklubben vill enligt sina stadgar främja avel av mentalt och fysiskt sunda, bruksmässigt, jaktligt och exteriört fullgoda rasrena hundar. I ett berömvärt utspel 1996 sade sig SKK vilja initiera en diskussion om rasstandarderna och tolkningen av dessa för vissa hundraser. Sådana överdrifter i hundars utseende som kan leda till hälsoproblem skulle enligt ett pressmeddelande från SKK den 2 maj 1996 inte premieras - varken på hundutställningar eller i avelssammanhang.
| |
| Verkligheten idag, tio år senare, ser tyvärr annorlunda ut. De extrema avelsidealen har starkare fotfäste än någonsin, och hundarna blir lidande.
Veterinärförbundets djurskyddskommitté har diskuterat frågan, och hoppas nu att SKK återupptar sitt arbete för stoppa den pågående extremaveln. Veterinärförbundet deltar gärna i diskussioner eller aktiviteter för att förändra utvecklingen, men anser att dagens utseendefixering inom svensk hundavel gått så långt att kraftfulla åtgärder måste vidtas."
|
| |
Läs Svensk Veterimärtidnings ledare
i sin helhet
|
| | | Hälsoläget för
mops |
Sjukdomar och defekter finns i alla raser:
Försäkringsbolaget Sveland har fortfarande år 2009
mops
i den näst högsta premiegruppen tillsammans med Alaskan malamute, Bostonterrier, Bracco italiano, Cane corso, Greyhound,
Groenendael, Keeshond, Pyrenéer, Skotsk terrier, Weimaraner, Welsh
corgi pembroke och Welsh terrier
25 andra raser
ligger i den allra högsta premieriskgruppen
och borde
egentligen också kartläggas.
SKK Svenska Kennelklubbens Grundregler
"Det åligger varje medlem i SKK-organisationen:
---
2:3 att följa SKKs hälsoprogram och inom ramen för detta endast använda hund som inte uppvisar tecken på sjukdom,funktionshinder eller har en känd genetisk belastning
som innebär ökad risk för att avkomman ska bli sjuk eller uppvisa tecken på funktionshinder."
---
4:4 att i överlåtelsehandlingen införa om hunden vid tiden för överlåtelsen är behäftad med sjukdom, fel, defekt eller känd genetisk belastning."
| |
